Fugelli og den muslimske idyllen...
Fugelli er mer redd for fordommer enn for terror skriver Aftenposten. Mener han det samme om våre "fordommer" mot muslimske menn som voldtar småjenter i såkalte ekteskap?
- Jeg ser ting rundt meg som minner meg om Tyskland på 1930-tallet, sier Per Fugelli. Han maner til kamp mot fiendebildene som er i ferd med å sette seg i innvandringsdebatten. Mener da herr Fugelli at vi som er imot barneekteskap også samtidig fremkaller et fiendebilde mot Islam (og andre kulturer)? Om vi videre bruker Fugellis syn på voldtekt av småjenter som mal på hans øvrige innlegg i samfunndebatten, da har han etter mitt syn opphevet seg selv som samfunnsdebattant!
Fra avisreportasje - «Det er blanda drops utenfor her, men det går seg til. Jeg hører lyden av glade barn og ser kvinner i burka og narkomane som kommer sjanglende. Det store mangfoldet er ganske deilig», sier Per Fugelli til Adresseavisen og smiler.
Og jeg spør, mener Fugelli at det er deilig å være en sjanglende narkoman?
Har virkelig kvinner i burka det så fint?
Derfor Fugelli burde ta en samtale med Soheila Fors, flyktning fra Iran, før han uttaler seg så skråsikkert om den muslimske idyllen. Soheila uttaler blandt annet dette om sin ankomst til det "frie" Sverige:
«Vi placerades i en svensk förort. Nu skulle vi äntligen få leva, få tillbe Gud på vårt sätt (kristent min anm.) Men vi kom för sent. Det religiösa förtryck som vi flytt från hade hunnit före oss, skriver Soheila Fors.
Vi var många som trodde att vi reste till friheten. När vi packade våra väskor och köade till passkontrollen låg världen som ett öppet fält framför oss. Bakom oss lämnade vi den inskränkta islamismen och dess religiösa förtryck. Nu skulle vi äntligen få leva, få tillbe Gud på vårt sätt, få somna trygga om natten, nu började livet!
Vi placerades i en förort, Bergsjön, Vivalla eller Råslätt hette den visst, men vi kom försent. Det religiösa förtryck som vi flytt från hade hunnit före oss. Den hade bränt sitt eget land och flytt från sin egen förödelse. Nu väntade den på oss och satte åter sin fot på vår nacke. Cirkeln slöts åter».
Ja, dette og mer fra kvinner som har rømt fra den muslimske verden burde Fugelli få med seg inn i sin virkelighetsverde. Og som jeg tidligere har sitert av Arnulf Øverland :
Du må ikke tåle så inderlig vel
den urett som ikke rammer dig selv!
Dette gjelder også Fugelli.
Og så barneekteskapene da, finns det empati i Fugellis sjelelsliv? Hva opplever en jentunge som er tvunget inn i et gubbeekteskap når ekteskapet fullbyrdes? Har han noen oppfatning om det....
Er hun glad for det som skjer, igjen og igjen.
Er hun glad i sin pappa dom overleverte henne, kan man kalle det kulturell idyll?
Og dette er Per Fugellis mening om barneekteskapene: Vi må prøve å forstå.
Aftenposten skriver at mins 61 mindreårige var gift da de kom til Norge som asylsøkere i fjor. Den yngste jenta var 11 år. – De som følger denne skikken er ikke forkastelige eller moralsk primitive, sier professor Per Fugelli.
Men jeg mener det motsatte. Vi skal ikke "forstå" overgrep selv om de er kulturelt betinget. På godt norsk heter dette som Fugelli "forstår" pedofili.
I de fleste kulturer er det moralsk og juridisk forbud mot pedofili. Seksuelle handlinger overfor barn betraktes stort sett som alvorlige forbrytelser (se seksuelle overgrep), fordi man mener at barns psykiske utvikling kan bli skadet ved seksuell kontakt med en voksen.
Har Fugelli pratet med disse småjentene.....?
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar