Hvilke teologiske krumspring må til for å forklare at de 10 bud er opphevet?
(alle evangeliske kristne vet at ingen blir frelst ved å holde budene!) Paulus skriver riktignok i Ef.2;15 at ”han avskaffet den lov som kom med bud og forskrifter”. Men slik jeg forstår det kan det umulig være de 10 bud han mente? For i samme brevet kap. 6;2 skriver han det at det 5. bud faktisk står ved makt. Hedre din far og din mor… Og dette er det første bud med løfte!
Her blir ett av budene løftet opp som høyst gyldig. Og om du leser Efeserbrevet nøye så ser du at de fleste budene er gjengitt flere steder der.
Det lyder jo merkelig om Gud opphever budet; ”du skal ikke stjele” for så å innføre det igjen
i kap.4,5 der det står; ”den som stjal, må ikke stjele lenger”. Det er faktisk hevdet at den som er født på ny lever ut kjærlighetsloven og derfor ikke synder. Men om det er slik, hvorfor må vi da advares i bl.a. Efeserbrevet.
Gud kan umulig fjerne de 10 bud og noen vers senere innsette ett av dem igjen…
Personlig så tror jeg at de 10 bud står ved makt som Guds evige normer for menneskeheten.
Men om Paulus ikke mente at det var de 10 bud som ble avskaffet, hva mente han da?
Ja, man kan saktens lure
17 kommentarer:
Jag tycker mig se ett märkligt tankefel i frågan om nåd och lag. (Inte hos dig förstås!)
Lagen, sägs det, behövs inte längre eftersom den pånyttfödde troende hör Andens röst och maning i hjärtat. Hon behöver alltså inte lagen eftersom den stilla rösten i hennes invärtes människa förmanar henne att, exempelvis, inte stjäla.
Men varför skulle det var en större frihet att lyda Guds direkta tilltal jämfört med att lyda Hans skrivna tilltal?
Varför kallas det "lagiskt" att läsa och lyda 2 Mosebok 20 - men "frihet" att lyda samma budskap när det kommer som Andens direkta tilltal? Budskapet och avsändaren är de samma och vår skyldighet att lyda är oförändrad. (Eller också har budskapet förändrats och vår skyldighet att lyda relativiserats och subjektiviserats.)
Nej vänner, vi förandligar Guds ledning om vi tror att vi ska få vår moraliska vägledning bara genom Andens maning. Tack Gud att Han har gett oss sitt skrivna Ord och sina skrivna löften!
Ja det var godt sagt/skrevet av baade av Johan og Anders!
Ja det var godt sagt/skrevet av baade av Johan og Anders!
Ja - naa ser det ut som du har faatt mange kommentarer. . .
Jeg vil forsvare nådeforkynnelsen litt. Ikke at budene er opphevet i den forstand at man skal begynne å lyve og stjele osv. Selvsagt ikke! Men vi trenger ikke lenger ha ytre bud som "holder oss i skinnet". Vi har fått DHÅ i oss, del av Guds natur, som leder oss til den hele og fulle sannhet. Når man ser hva nåden har gjort; at den har renset meg ren, gjort meg 100% rettferdig, blitt Guds barn, etc etc etc... når alt dette blir ÅPENBARING, vil vi ikke lenger trenge budene.
FOR da kommer drivkraften fra innsiden. Man tar seg ikke sammen lenger, man kjemper ikke for å "vinne seier". Da vil livet på innsiden sprenge frem slik at man VIL leve rett og rent.
Jeg stjeler ikke fordi jeg ikke KAN stjele. Det er en sperre inni meg. Jeg kjemper ikke lenger en kamp for å leve FOR Gud... Han lever gjennom meg! Jeg skal ikke få det til - Han har fått det til!
I hvor mange år har jeg ikke fortvilet bett: Gud, gi meg både styrke og vilje til å leve slik at jeg behager deg. Gang på gang følte jeg at jeg sviktet. Gang på gang måtte jeg be denne bønnen... helt til jeg fikk det åpenbart: Du skal ikke leve for meg - Jeg skal leve gjennom deg! Så befriende! Så deilig! Endelig ser jeg det - JEG ER FRI!!
Og hva skjer med meg når jeg ser dette? Jeg elsker Jesus av hele hjertet!!! Jeg trenger ikke be ham gi meg kraft til å elske Ham lenger!
Det er så sant det Bibelen sier: Uten åpenbaring går folket til grunne! Med åpenbaring kommer vi i rett posisjon for Gud til å virke med sin kraft i og gjennom våre liv!
Jeg tror at de fleste som leser denne bloggen, kan være enig i mye av det jeg her skriver...
Jeg tror at den såkalte nådeforkynnelsen er blir misforstått.
Anbefaler herved bøkene til Steve McVey. De har vært til stor velsignelse for meg! :)
Forresten, Johan...du trenger å få gjort noe med klokkeinnstillingen på sidene dine... det gjør du et eller annet sted i "Settings".
Selvfølgelig ligger "hemmeligheten"
der at Kristus lever i meg. Men de 10 bud må vel ikke være avskaffet
for at Jesus skal leve i meg?
Den rettferdige ved tro skal leve, og det er vel alle enige om.
Mitt lille innlegg handler mer om
handtering av skriften enn et standpukt for eller imot nådeforkynnelsen!
Spørs hva man legger i uttrykket "avskaffet". Som nye skapninger trenger vi ikke budene. Budene er til for å vise at man er en synder og trenger frelse. Men det er vi sikkert alle enige om. Nå har vi fått en nytt bud; vi skal elske hverandre. Den fullkomne kjærlighet bor i oss.
Har man ikke Kristus, hjelper det lite om man følger budene eller ei. Men at man bryter budene, viser jo bare at mennesket ikke kan frelse seg selv.
Til slutt, grunnen til at jeg ikke stjeler, er fordi jeg er en ny skapning, ikke fordi det står: du skal ikke stjele. Hadde jeg latt være å stjele bare fordi det står at jeg ikke skal stjele... da er jeg lovisk....og det ville ikke gagnet meg for evigheten.
Bra med en debatt!
Hvor mye av ordet behøver vi egentlig følge?
Men det som var hensikten med mitt innlegg var å vise at Gud ikke opphevet de 10 bud som enkelte påstår. Les om igjen "hedre din far og din mor, dette er det føste bud med løfte"
Men det er jo merkelig om kristne skulle føle seg fordømt av de 10 bud, at noen ufrelste gjør det er jo helt forståelig....
Egentlig er vi ikke uenige i det hele tatt vettu. Selvsagt skal man hedre sin far og sin mor. Dersom man lar gudslivet virke gjennom sitt liv, bærer man automatisk frukt. Poenget mitt er at jeg følger ikke budene som man følger en oppskrift eller bruksanvisning. Det blir istedet en frukt av det nye livet. Jeg vet at vi ikke er uenig i dette.
Man kan ikke si at budene ikke gjelder... samtidig kan man det på en måte. Hør bare på ordet "bud". Det er noe noen påbyr deg slavisk å følge for å unngå konsekvens. Det ligger frykt og trussel i det ordet.
Men nå er vi blitt fri fra tuktemesteren. Derfor er jeg tilhenger av å fokusere mye, mye sterkere på hva vi er og har i Kristus. Åpenbaringen om rettferdighet. Slike ting! Når vårt hjertes øyne virkelig ser lyset, vil alt som er i oss ære Gud, og en naturlig frukt av det vil bli et helliggjort liv. Slik er det ihvertfall for meg.
Dersom vi prøver å styre folket med ytre påbud og regler, vekkes istedet opprør og/ eller fordømmelse.
Så denne "debatten" handler ikke om å være enig eller uenige teologisk, først og fremst. Jeg kan først og fremst kun snakke for meg selv. Men jeg kjenner jeg først ble skikkelig fri når jeg skjønte at fokuset ligger i hva jeg allerede ER i Kristus, fremfor hva jeg kan gjøre for Kristus. For det sistnevnte ga meg svært mange nederlag og fordømmelse. Det har vært tider da jeg har hatt mest lyst til å gi opp.
Det vet du litt om, Johan. Men det er historie nå, heldigvis! Deilig visshet at man uansett hvilke stormer man går gjennom, uansett hvor mye man mislykkes... så er man bra nok!
Takk Gud som ser til hjertet og ikke er som oss mennesker, som ofte dømmer ut fra det ytre.
Herlig å være frelst, folkens :)))
Ja, som pånyttfödd troende kommer både drivkraften och förmågan att göra rätt inifrån, från den Helige Ande som är utgjuten i hjärtat. Men att drivkraften och förmågan finns där betyder inte att kunskapen finns där.
Ponera att jag är en renbarkad hedning som blir frälst. Då kommer den Helige Ande i mig att motivera mig, och lägga i mig en önskan, att göra det rätta. Men vad är rätt? Det är inte säkert att jag av mig själv förstår att t.ex. samboerskap inte behagar Gud. Men i mötet med Bibeln kan den Helig Ande uppenbara det för mig så att jag kan välja det rätta.
Det är alltså riktigt att drivkraften - ja lusten - att göra det rätta kommer från den Helige Ande, men jag tror att Han använder Bibeln för att uppenbara det rätta för oss. Varför skulle annars Paulus skriva alla sina förmaningar?
Människans samvete är en domarfunktion. Det dömer utifrån den lag jag fått höra - men om inte mitt sinne har blivit förnyat, och mitt hjärta fyllt med Guds Ord, så tror jag att samvetet kan leda oss fel. Men kanske jag har fel? Kanske den pånyttfödde troendes samvete är ofelbart genom att Gud har lagt sin lag i våra hjärtan? Fast återigen, varför ger då Paulus sina förmaningar? Och varför undervisar vi överhuvudtaget?
Men som du säger Rune, så tror inte heller jag att meningsskiljaktigheterna är så stora i praktiken. Det handlar om oprecisa definitioner (beroende bl.a. på att Bibeln själv är sparsam med sådana).
En sak till! De möten/predikningar som i störst utsträckning har motiverat mig att leva överlåtet och rättfärdigt har inte varit predikningar om överlåtelse och helgelse. Nej, det är predikningar som handlar om försoningen och den troendes position som i störst utsträckning har haft positiv effekt på mitt dagliga liv. Återigen - det är ganska lönlöst att från predikostolen försöka motivera människor att leva rätt. Motivationen kommer från insidan och genom uppenbarelsen av försoningen. Men det betyder inte att vi ska låta bli att uppplysa om vad som är Guds vilja. Lagiskheten kommer in när vi från predikstolen lägger kraft på att motivera till överlåtelse. Överlåtelse bör vara en frukt av predikan, inte dess (primära) tema.
Kan vel si at jeg er fullt ut enig med deg, Anders!
Men ditt eksempel med samboerskap har jeg faktisk et eksempel på at jeg visste det var feil i samme øyeblikk som jeg ble frelst. Jeg var nemlig samboer, og som ufrelst mente jeg det var håpløst at kristne snakket om samboerskap som hor. For hor for meg handlet om løsaktighet, og til dels useriøse seksuelle forbindelse. Men når man elsket hverandre og hadde planer om giftemål. Altså seriøst valg mellom voksne mennesker...da kunne jeg ikke på mitt bare liv skjønne at kristne mente det var feil.
Så ble jeg frelst. I samme sekund kjente jeg at jeg nå hadde en utfordring fremfor meg. Hvordan ordner jeg det nå praktisk i fht mitt samboerskap? Det ble faktisk en bekymring for meg...såpass at jeg søkte forbønn. Så den nye naturen ga meg fort et nytt sinnelag ;)
Men ellers er jeg helt enig, man trenger formaninger og rettledning. Selvsagt!
Dessuten... Ordet, budene, og Bibelens rettledning blir en bekreftelse på det man allerede har i hjertet.
Vil være veldig fosiktig med å ta inn erfaringer på bloggen. Men jeg
har faktisk vært vitne til mennesker som har gått inn i den hellige ektestand ETTER en formanig. Det berodde rett og slett på uvitenhet fra parets side. Så det som er selvølgelig for noen er helt fjernt for andre.
Ellers takke jeg dere mine brødre for en god meningsutveksling.
Men, hvor var det vi egentlig begynte......?
Bless
Beklager... "erfaringen" var bare ment som en kuriositet i og med at det gjaldt akkurat eksemplet med samboerskap, som Anders nevnte. Imidlertid er jeg fullt klar over at min opplevelse ikke kan generaliseres. Helt klart at man trenger formaninger og rettlednig innenfor menigheten.
Derfra til å ha de 10 bud på innelomma for å minne seg selv på å huske på å ikke å stjele er imidlertid en helt annen sak ;)
Det var koselig med en liten debatt i vennskapelig å fin atmosfære. Vi får gi oss der kanskje, så vi ikke gir inntrykk av å være mer uenige enn vi i praksis faktisk er. Dessuten er det vanskelig å dele sitt hjertet ved noen tastetrykk. Det kan fort bli misforståelser.
God helg til dere, brødre!
Legg inn en kommentar