Hva Ulf Ekman ikke sa - da!
Dette innlegget kan nok oppleves litt innviklet, men prøv og les det likevel.
På sin blogg 16. februar 2016 skriver Ulf Ekman om to av sine bøker som beskriver hans vandring mot katolsk teologi og den tredje som viser hvordan han kom i mål.
Det er bøkene Andeliga rötter, Urgamla stigar og dem mest berømte av dem, Den stora upptäckten.
Egentlig var blogginnlegget ment som en anbefaling av boken "Urgamla stiger" samtidig som de to andre nevnte bøkene løftes opp.
Naiv som jeg er hadde jeg ingen mistanke om den underliggende agendaen i boken "Andeliga Rötter" (utgitt 2010). Men når Ulf Ekman skriver, slik jeg forstår det, at boken var den første i en trilogi over en reise som endte i Roma så kommer spørsmålet uvegerlig opp - hva var den underliggende hensikten med denne boken? Var han da bunn ærlig mot sine medarbeidere? Vi vet jo fra boken "Den stora upptäckten" at hans reise mot Roma begynte ganske lenge før 2010.
Når Ulf Ekman i nevnte blogg anbefaler boken "Urgamla stiger" så skriver han at "Boken er en uppföljare til boken Andeliga rötter".
Og videre skriver Ulf Ekman på sin blogg:
«När jag med jämna mellanrum får frågor om hur det kommer sig att jag ändrat teologisk hållning i en del frågor då är dessa två böcker, men inte minst ”Urgamla stigar” en utmärkt bok som ger en mängd förklaringar och beskriver min utveckling på dessa områden. Inte minst för de som nu också har läst ”Den stora upptäckten” så kan det vara intressant att se hur mitt tänkande formades och omformades på ett antal olika punkter som sedan ledde fram till den väg som den ”Den stora upptäckten” beskriver».
Og til slutt i sitt innlegg anbefaler Ulf Ekman boken "Urgamla stigar" til unge forkynnere med ordene:
"Inte minst unga förkunnare tror jag skulle ha både nytta av och känna sig utmanade av den. Läs den gärna" (skriver Ulf Ekman)!
Og jeg spør, hvorfor er det så viktig at unge forkynnere leser denne boken - døm selv.
Ja, jeg sitter igjen med spørsmålet, kan jeg lese Ulf Ekmans bøker fordomsfritt, eller er den underliggende hensikt å føre leserne i en bestemt retning?
I all ærlighets navn er det ikke feil å forsøke å føre mennesker til noe man mener er bra, men da bør man også være åpen med hensikten. Min oppfatning er at det har sviktet noe her.
I kristen sammenheng er det et fundamentalt krav om å vandre i lyset. Det betyr at det jeg har på innsiden må være synlig på utsiden.
Eller som Paulus skriver i Romerbrevet - om å være til behag for Gud og stå sin prøve for mennesker!
Her deler jeg mine tanker med deg, kommenter gjerne på bloggen slik at ettertiden kan lese meningsutvekslingene. Facebook er et dårlig sted å kommentere blogginnlegg på...
5 kommentarer:
Underligt i det hela är också hur Livets Ords förlag utger dessa böcker när det var så tydligt vad dessa böcker handlade om. Att som ledare på LO påstå efter Ulfs konvertering att man inte visste något förrän precis innan Ekman tillkännagav det många av oss såg redan 2007, håller inte.
Det er veldig bra det du skriver Johan. Men hva mener Remi om dette i dag, Nattverds formen på TR er jo litt betenkelig og likeså det med likestilling av barnedåp og troende dåp, som Remi sa til meg. Alt dette er jo inspirert av Ulf Bare ett spørsmål, har teologi og mening forandret seg?
Dette innlegget mitt er bare mine tanker når jeg leser hva Ulf skriver. Jeg vil ikke kommentere teologien til andre personer i denne sammenheng. Jeg er mere opptatt med hvordan Ulf ordlegger seg og argumenterer enn hans teologi. Hva jeg mener om katolikkenes teologi er en annen sak og det har jeg skrevet om tidligere. Når det gjelder Livets Ord og deres ledere har jeg dyp beundring for disse. Vi må huske på at de fra ungdommen av har "vokst opp"'sammen med Ulf og vi må også bedømme ut fra et relasjonssynsounkt. Og selv om det er lett å være etterpåklok så har disse brødrene vært grundige og har gjort en skikkelig jobb. Jeg er overbevist om at Livets Ord har en lys framtid og at menigheten er viktigere en noen sinne, får stadig gode signaler om dette. Så får vi gjøre som Paulus, glemme det som er bak og strekke oss ut etter det som er foran. I dette skal vi stride troens gode strid og stride for den (evangeliske) tro som en gan er overgitt de hellige. Det dreier seg tross alt om å komme tilnhimmelen..
Johan Høidahl
Hei Johan! Jeg skulle gjerne ha skrevet mye her, - men vil nevne en spesifikk refleksjon jeg har gjort meg rundt en mann jeg har holdt høyt for hans pionerende tjeneste, og fortsatt respekterer for dette. Jeg tror det har vært ærlighet fra Ulf sin side, selv om noen i dag vil si at den har vært selektiv. Jeg har lest bøkene etterhvert som de har kommer ut, og opplevd en progresjon og utvikling i et teologisk syn som stadig har pløyd dypere. Konklusjonene som trekkes er mange og må nødvendigvis få konsekvenser for videre refleksjoner og nye konklusjoner. Dette blir en form for snøball-effekt som ender i Rom. Vel framme, - ser han seg tilbake og opplever progresjonen som logisk og ledet. I etterkant ser han bøkene som veiledere til Rom, og anbefaler dem for andre. Jeg opplever ham som ærlig og reflekterende i de to første bøkene uten en underliggende agenda. Den store forskjellen på protestantisk og romersk-katolsk teologi rører ved så eksistensielle trosspørsmål at etter min oppfatning konverterer man ikke før man opplever det trengende nødvendig for egen frelse. Jeg opplever at dette kom som en tvingende nødvendighet for Ulf og Birgitta, - å ta det siste steget ut fra sin overbevisning, - uten noe egentlig valg i så måte. Dette valget menes det mye om, men at det var planlagt utover det som kom på trykk, kan jeg ikke tro, da han åpnet for Peters-embetet, Mariologien og flere sakramenter på trykk i Keryx. Dette er de røde klutene i protestantisk teologi, så derfor tenker jeg det har vært ærlighet selv om det man kan diskutere andre aspekter rundt dette ��
I Världen idag· Publicerad 09:36, 6 nov 2015 har jeg klippet ut dette i et intervju med Anders Germar. Dette viser at Ulf Ekman var overbevist katolikk før han skrev bøkene "Andeliga rötter" og "Urgamla stigar".
Fra artikkelen:
Ulf och Birgitta redogör för hur de i många år närmat sig katolska uppfattningar i flera frågor på ett sätt som är överraskande, menar Anders Gerdmar. Redan 2004 upplevde Ulf Ekman tilltalet "Närma dig Moderkyrkan".
– Det är mycket som är förvånande när man ser hur tidigt och kraftfullt fascinationen för det romersk-katolska kom in i deras liv. Ulf Ekman förklarar att han redan nästan tio år före konversionen såg påven som den rättmätige ledaren för hela den kristna kyrkan, men vi som arbetade nära honom fick inte veta om det förrän så många år senare.
Legg inn en kommentar